På blomstervandring
Stig Johansson – 1997
Under åren 1982 till 1995 genomförde föreningen Smålands Flora, som jag är med i, en stor inventering av olika växter i länet. Jag deltog i denna inventering och hade då stora delar av Västra Torsås som inventeringsområde. Under slutet av 1999 beräknas fullständiga artlistor presenteras i föreningens bok.
I beskrivningen kommer jag att endast ta med sådana växter, som idag anses som skyddsvärda, utrotningshotade eller sällsynta och för att lättare kunna följa med kommer jag att följa vissa vägar och berätta vad jag funnit längs dessa.
Låt oss börja vid Torne och följa vägen mot Hulevik. I Tvetaryd finns det utmärkta lokaler för bland annat stor blåklocka, jungfru Marie nycklar, gullviva och rödblära. Hägg med skära blomklasar är ovanligt liksom darrgräs, men det kan man finna här. I askskogen öster om Önnerfors fastighet hittar man blåsippa, trolldruva och humle och i kärret rikligt med bäckbräsma och gullpudra. I närheten av den gamla banvallen växer det några contortatallar. Inne i skogen finns ett litet bestånd av mindre häxört och i närheten av den gamla toffelfabriken brudborste. Det här är den enda platsen i Västra Torsås där man kan hitta springkorn. I Tykatorp fanns det förr en äng med stora mängder av äkta nattviol. Det var också här som jag en gång fann den enda platsen där det växte vanligt låsbräken. Nu finns det bara planterad gran.
Vid Ringatorp växer det rikligt med grå ögontröst. Uppe vid Ljusadal har det säkert förr i tiden varit mycket fina betesängar. Här finns fortfarande vit, lila och skär jungfrulin samt små bestånd med kattfot, slåttergubbe och kamäxing. I skogen vid Trollberget finns det enda beståndet av avenbok i vida trakter. Här finns även hässlebrodd och vid vägkanten några plantor av back-vial. I närheten av banvallen växer skvattram rikligt.
Strax väster om Vanstingshult finns ett litet, troligen gammalt slåtterkärr, där det finns mängder av myrlilja, jungfru Marie nyckelblomster och framför allt mycket korallrot. Det är ett kärr, som är värt att skydda.
Vid den stora gården Ramnaberg finns det rikligt med nässelsnärja, framförallt vid den gamla gödselstaden. I skogen växer det gott om tallört och vid vägkanterna upp till Rune Karlssons fastighet finns det solvända, den enda platsen som jag funnit denna utgående ört på. Det finns också rikligt med darrgräs, slåttergubbar och jungfrulin. Dessa ängsmarker bör bevaras för framtiden. Borta vid dansestenen växer getrams, vippärt, glansnäva och lövbinda, varav de tre senare är mycket ovanliga.
Sydväst om Ulvö finns ett stort kärr, där det, troligtvis, finns länets östligaste betånd av backnejlika. I vattnet på den västra sidan växer ett ovanligt gräs, som heter sjötåtel. På banvallen mot Hulevik hittar man backglim, som tydligen kommit dit en gång med tåg. I Steglehylte kan man vid den gamla vägen hitta ett rikligt bestånd med backvicker. Enligt uppgift från Alvar och Sigvard Håkansson i Vislanda växer det klätt och väddklint på deras torp i Horgemo.
Jag fortsätter norrut till Horsakulla söder om Torsås by. Här, på Jan Larssons fastighet, har jag hittat slåttergubbar och jungfru Marie nyckelblomster.
Strax intill, vid Ebbön, har jag funnit kattfot, tibast, blåsippor och slåttergubbar. Från Ebbön över till Åsen, där jag hos Gerd och Jan Björnshög funnit rikligt med vätteros, den enda platsen som jag konstaterat att denna ört finns på. Tack vare deras omsorg om dessa örter tycks de öka i antal. Det finns dessutom rikligt med gullviva och stor blåklocka. På västsidan av åsen växer det förvildad benved.
Ungefär 700 meter söder om Torsås by finns det en gammal betesäng, där man fortfarande kan finna ett litet bestånd av ängsbollar och skogsnäva, som också kallas midsommarblomster. Jag minns 70-talet, då det var alldeles gult med ängsbollar här. Vidare växer det sibirisk björnloka här. Vid det gamla magasinet i Torsås by har jag funnit råttsvans, som den enda platsen för denna obetydliga lilla ranunkelväxt.
Söderut kommer jag till Karl Nilssons Elmeberg, ägare sedermera Per Gustavsson i Fårshult. Utan tvekan är det Västra Torsås ’mest skydds-värda gård. Tack vare Karls idoga gammaldags skötsel med lie och bete har här bevarats många idag utrotningshotade arter. Jag nämner de viktigaste: kattfot, ängsbollar, skallror, gullviva, trolldruva, blåsippa, rödklint och i askhagen fann jag ett bestånd av vårärt. Hur ska man i fortsättningen kunna bevara detta smultronställe? Ingen granskog här tack! Vid Fårshult finns ett litet bestånd av lundkovall, även kallad natt och dag, och – i en nyponrosbuske – lövbinda. Här finns också en del gullvivor.
Vid det nya reningsverket väster om Torsås by finns det också ängsbollar i ett litet bestånd. I den så kallade Gröna Kjåilan växer höstlånke. Tyvärr verkar källan vara förstörd numer. Vid Ruesjöns södra del finns det både dy- och dvärgbläddra. Dessutom växer det rikligt med kärrlilja och ängsull. Vid Skulingens norra del växer korallrot och i kantskogen lopplummer.
En av de bästa botaniska lokalerna i området är Fröseberg, där man kan finna backruta, brud-borstar, slåttergubbar, rödklint, tjärblomster, hö-, höst- och ängsskallra, ängabollar, tibast och kattfot. Tyvärr kommer mycket av denna flora att försvinna vid granplantering och igenväxning har redan kommit igång. I Ryd finns det också gamla ängs- och betesmarker med rikligt av grönvit nattviol, brudborstar, jungfru Marie nycklar och en hel del ovanlig starr och slåttergubbar.
I Hynnenäs har jag funnit granspira på en gammal betesäng. Vid vägkanten av 126:an växer ett litet bestånd av stånds, likaså vid Brogården. I Sågsberg växer det pestskråp i en damm. Kattfot, brudborste, getrams och i en gammal grusgrop har jag hittat den mycket sällsynta hästsvansen. Under några gamla lindar väster om 126:an växer ett litet bestånd med blåsippa och några gullvivor. Tiggarranunkel, mellangyllen och blåmålla kan man finna vid Bosgård och vid Kull ett stort bestånd med grå ögontröst.
Vid torpet Högalund växer det löktrav och där i närheten också backsippa och blodnäva. Vid den östra sidan av väg 126 strax norr om parkeringsplatsen vid Lillången finns socknens största bestånd av jungfru Marie nycklar. Den finns här i hundratals exemplar. Den måste ha kommit hit i samband med bygget av vägen. Som tur är, är orkidéer skyddade enligt lag.
Övriga litet udda växter: På västra sidan av väg 126 vid torpet Hagarp hittade jag under 1997 ett mycket sällsynt gräs, som heter svärdtåg. Det har kommit hit med gräsfrö, som vägverket köpt i Kanada. Detta var det sjätte fyndet i Sverige. Det växer rikligare här än jag sett på andra håll. Runt Torne gård och söder om vägskälet mot Bohult i Lönashult, växer det rikligt med en trädgårdsflykting som heter jättebalsamin. Nästan ett ogräs, där den slår till på lämplig mark. På den gamla byggnadstippen söder om Lönashult växer det rikligt med backvial med ljust lila blommor. De skall normalt vara röda. Hur har då dessa kommit dit? Vidare växte det gullregn här och framför allt massor av kanadensiskt gullris och lupiner. Skall dessa bli vårt nästa ogräs? De finns ju idag överallt vid bland annat vägkanterna.
Två andra mycket udda växter finns vid den västra strandkanten av Ferö. Det är klotgräs, som är den minsta av våra ormbunkar, och tretalig slamkrypa. Båda finns strax söder om den fina badplatsen därute.
Till sist vill jag gratulera alla er V. Torsåsbor därför att ni har mångdubbelt fler landskapsblommor, det vill säga linneor, än vad det finns till exempel i Skatelöv. Rikligast vad jag sett är i skogen norr om Bohult. Här växer det mängder av dem på båda sidor av vägen.
Naturligtvis har jag inte nämnt alla fina områden i er socken, men örterna där sammanfaller nog med dem jag nämnt.
Till sist kan jag nämna att jag och åtta andra botanister, som gått igenom Västra Torsås socken, har funnit cirka 600 olika kärrväxter här. Det är ett ganska bra resultat i Smålands inland. Normalt i dessa trakter är väl omkring 500 arter. Jag vet av erfarenhet, att det är många sällsynta örter som vi inte har hittat. Det brukar alltid komma nya uppgifter.
Tänk om vi hade haft några botanister, som inventerat här för så där hundra år sedan. Kanske då ryktet att det funnits majnycklar och klubbsporre kunde ha bekräftats. Kanske kan denna undersökning från slutet av 1900-talet ha sitt värde framöver. Allt förändras ju så hastigt nu för tiden.
